ONLYISABEL

Jag är så trött på Malmö högskola och lärarutbildningen. Alltid är där något som inte fungerar som det borde eller som man känner att man borde klaga på. Men det har blivit så mycket, att man inte längre orkar lägga ner någon kraft på det. Utbildningen är så dålig och nivån är väldigt låg. Mycket av det vi gör, kommer vi inte ens ha någon användning för i praktiken. Dessutom är jag ledig mer än vad jag är i skolan, allting går såå långsamt.. Jag vill så gärna arbeta med barn och hjälpa dem att bli starka individer i samhället. Jag trivs med barn och kommer bra överens med det flesta, men som lärare räcker det inte att "bara" komma bra överens. Det krävs så mycket mer. Hur ska denna utbildning kunna forma mig till den läraren jag vill bli? Är det ens möjligt? Hur lär jag ut på bästa sätt för att nå alla olika individer? För det är något som vi ständigt hör i skolan - man måste tillgodose alla elever och anpassa undervisningen efter alla elevers olika förutsättningar och behov. Ja, det är så viktigt! - MEN HUR gör man det? Hur bemöter man en elev som har så dåligt självfötroende att hon/han inte tror på sig själv, eller hur bemöter man elever som har så jobbiga hemförhållanden att de tar ut sina känslor i skolan, eller hur bemöter man elever som har svårigheter med motoriken eller har någon diagnos? Eller hur handskas man med en elev som faktiskt inte vill vara i skolan? Hur ska jag som lärare lyckas att nå ut till alla olika elever utan att få någon kunskap om det? Det är här utbildningen brister för mig.

 

Jag oroar mig inför den dagen då jag faktiskt står där och ska ha en egen klass. Hur går man tillväga? Hur ska man kunna vara en engagerad lärare och uppmärksamma alla elever, samtidigt som man ska lära sig allt från grunden eftersom man inte gjorde det på utbildningen? Vi gör mycket saker i skolan, men väldigt lite som man faktiskt kan använda i praktiken. Frågan HUR ekar i mitt huvud. Hur ska jag klara det? Hur ska jag göra? Hur gör andra för att hinna med allt?

 

Att utbildningen är så slapp och dålig kommer inte hjälpa lärarnas status, snarare tvärtom. Jag vet många som hade blivit fantastiska lärare, men som hoppat av utbildningen och valt en annan inriktning på grund av lärarutbildningen. Man måste verkligen vilja detta för att orka genomföra det. Man blir rätt omotiverad och gör bara de momenten man måste genomföra. Enligt mig, och många andra, skulle man behöva reformera utbildningen något enormt. Allt måste bli mer effektivt och professionellt, kraven måste höjas och lärarna måste bli bättre och mer engagerade. Innehållet måste gås igenom - vad har man nytta av i praktiken? Vilka egenskaper behöver lärare utveckla? Det vi kommer att behöva mest när vi är färdigutbildade, det har vi minst av. Pedagogik, didaktik, barnpsykologi är bara några av sakerna som jag känner att jag inte får något av. Enligt mig är dessa de viktigaste sakerna som borde ha störst del i utbildningen, för ämneskunskaper kan man alltid få under arbetets gång senare. Lärarna på högskolan måste inspirera oss studenter så att vi blir så bra lärare som möjligt efter utbildningen. Som det är idag, så blir man tyvärr inte ett dugg inspirerad.

 

För att höja lärarnas samhällsstatus krävs det en reformering av utbildningen, men självklart även höja lönerna så att fler faktiskt kan tänka sig att bli lärare. Kraven måste höjas. Barnen i skolan är vår framtid. Skolan måste bli bättre på många olika sätt. Enligt mig måste man börja med lärarutbildningen. Hur ska man annars bli en bra lärare?