lindrig blindtarmsinflammation
Idag är det exakt två veckor sen jag uppdaterade här senast. Har väl hänt en del saker, men ändå inte så mycket. Tänkte i alla fall berätta lite av allt..
Det började lördagen för två veckor sen, plötsliga smärtor i magen. De kom och gick hela tiden. Men eftersom jag varit inne på akuten för det tidigare och de då sa att de oftast inte gör något åt smärtor som ligger vid gallblåsan, så var det inget att göra åt. Natten till söndagen sov jag hos min pojke, och smärtan blev värre under natten, fick även feber och frossa. jag fick kämpa mig igenom natten eftersom jag inte kunde sova så mycket. På morgonen hade jag ingen aptit alls, en del illamående och var helt slut. Det slutade i alla fall med att jag senare på dagen åkte till akuten med mamma ändå. Hade haft otroliga smärtor i över ett dygn, så det var lika bra att kolla det ännu en gång. Vi åkte till akuten i trelleborg. Där fick jag göra massa prover och efter ett tag fick jag smärtstillande. Mina prover visade sig inte vara så bra vi blev skickade till kirurgakuten i malmö istället. Då kunde man inte riktigt säga vad det var, men jag blev inlagd på sjukhuset. Vilket jag inte alls gillade då jag inte är speciellt glad för att vara på sjukhus, fast vem är det egentligen.. Jag fick dropp, och skulle eventuellt opereras, så jag fick inte lov att äta alls. De bokade in ultrajud dagen efter för att se om man kunde se något som inte stämde inuti magen. Måndagsmorgonen väcktes jag vid 5, för då var det dags att ta nya prover. Lite senare kom doktorn för att undersöka min mage. Smärtan hade då förflyttat sig neråt, och jag hade alltså ont vid blindtarmen. På ultraljudet kunde man även se att det var lite vätska utanför blindtarmen, vilket tydde på blindtarmsinflammation. Dock var det inte så mycket, så man kunde inte riktigt säga vad som skulle göras åt det. Jag fick återvända till rummet för att vänta på den nya doktorn. När hon väl kom sen, berättade hon att jag skulle operera bort blindtarmen under dagen. Jag blev fruktansvärt nervös och nästan lite rädd. Varför vet jag egentligen inte, men en operation är väl inte vad man ser fram emot direkt. Under dagen väntade jag många timmar, förberedes för operation och när det väl var min tur sen så hade det kommit in någon annan som behövde opereras akut. Därför undersökte doktorn mig igen, och helt plötsligt hade jag inte alls ont längre så min operation fick skjutas upp. Man tog nya prover för att se om mina värden ändrats, och det visade sig att de hade sänkts lite. Så efter att ha väntat på operation hela dagen var det helt plötsligt inte ens säkert att jag skulle opereras. De visste inte vad de skulle göra, så vi avvaktade till senare på kvällen då en annan läkare skulle undersöka mig. När han kom mådde jag fortfarande bra och hade inte ont. Det hade gått två dagar utan att jag ätit något, och eftersom jag inte hade ont längre fick jag testa äta något litet, för att se om magen klarade av det. Som tur var så klarade jag av det, och sov bra den natten. På morgonen undersöktes jag igen och tog ännu fler prover. Värdena hade sänkt ytterligare, och jag hade inte ont få heller så jag blev hemskickad. Efter två nätter på sjukhuset längtade jag hem. Jag kände mig inte helt hundra ännu dock, var otroligt trött hela tiden.
Efter några dagar hemma när jag äntligen började bli bra, fick jag en otrolig förkylning. Och först nu äntligen börjar den försvinna. Känns som det är längesen jag var helt bra. Dock har jag trots omständigheterna lyckats fått gjort lite plugg, varit på bio och sett paranormal activity med Linda, kollat in Emporia när det öppnade igår, umgåtts med mina fina pojke och lite annat. Efter plugget idag ska jag och Adam ha en lugn kväll, in till malmö och äta på mongolian barbeque sen hem och mysa. Men nu måste jag fortsätta med plugget. PUSSSSS